Eva-Britt Svensson (v)

Idag är jag jätteglad och stolt, för jag har utsetts för att ta fram en EU-strategi för att bekämpa könsbaserat våld. Det bestämde koordinatörerna för EU-parlamentets jämställdhetsutskott idag. Sen är det tänkt att mina förslag ska antas av parlamentet som parlamentets åsikt.

Och det gör mig jätteglad! Jag har redan ideer om ett EU-direktiv mot våld i nära relationer, ett paket med regler för hur våldet ska stoppas, som bestämmer minimikrav och åtgärder och som tillåter medlemsländer att gå längre. Uppdraget är strategiskt viktigt just nu eftersom EU-kommissionen har lovat att lägga fram ett förslag till direktiv. Här finns stora chanser att få med bra saker i EU-lagstiftningen.

Lite fakta som bakgrund för att inse att problemet är stort: Daphne-programmet uppskattar att 1139 kvinnor mördades av sin partner i EU under 2006.

Sveriges kommuner berörs i hög grad av EU:s regelverk och politik, visar en ny rapport från Sveriges Kommuner och Landsting.

60 procent av frågorna på ett vanligt svenskt kommunfullmäktigemöte påverkas direkt eller indirekt av EU. För landstingsfullmäktige är motsvarande siffra 50 procent.

Inflytandet från EU gäller till exempel regler för upphandling av vårdtjänster, statsstöd vid försäljning av mark och byggnader och djurskyddsinspektioner. Även EU:s olika stödprogram är viktiga för landets kommuner. Undersökningen från SKL avslöjar vad många av oss misstänkt. Medlemskapet i EU påverkar våra demokratiska församlingar mer än vad vi EU-motståndare ens befarade inför folkomröstningen 1994.

Någon motsvarande undersökning på riksdagsnivå finns inte. Men tre danska forskare, som alla är EU-anhängare, uttalade sig för några år sedan i Jyllandsposten om EU-rättens inflytande på nationalstatens bekostnad. De bekräftar att omkring 80 procent av det danska folketingets beslut baseras på olika EU-direktiv.

Än mer makt har genom Lissabonfördraget flyttats från riksdag, landsting och kommuner till EU:s överstatliga institutioner. Mer makt åt Bryssel; det är den nya EU-grundlagen i ett nötskal.

En sådan maktförskjutning innebär en allvarlig inskränkning av öppningsorden i vår grundlag. Där står att “All offentlig makt utgår från folket”. Med Lissabonfördraget har detta än mer blivit bara tomma ord.

EU:s regelverk för jordbruket är så snårigt att de svenska beteshagarna riskerar att växa igen. Mixen av vilda gräs, örter, buskar och träd finns inte på många andra ställen i Europa.
Men när EU-kommissionen fördelar jordbruksstöd utgår man från en kontinentaleuropeisk hagmark med rena gräsytor utan träd. Förra året skärptes reglerna för att få stödpengar ytterligare så att det inte får vara fler än 60 träd per hektar. Hagar med fler träd är inte att betrakta som jordbruksmark utan som skog och ska därför tas bort från den överstatliga jordbrukspolitiken. Träden måste dessutom stå utspridda trots att kreaturen söker sig till dungar för att få skugga och skydd för vinden.

En granskning av jordbruksstödet har visat att 3 procent, motsvarande drygt 80 miljoner euro, av det gårdsstöd som betalas ut till svenska bönder 2005-2008 kan vara felaktigt utifrån Brysselbyråkraternas definition av beteshagar. Förhandlingar pågår mellan EU-kommissionen och svenska jordbruksverket om storleken på återbetalningskravet.

“Det här gör att många bönder tröttnar och spikar igen lagårdsdörren. Antalet hektar betesmark kommer att minska”, säger LRF:s vice ordförande Helena Jonsson till Dagens Nyheter. Samma LRF som före EU-folkomröstningen argumenterade för ett svenskt medlemskap för att “rädda” svenskt jordbruk!

EU:s jordbrukspolitik fångar EU-medlemskapet i ett nötskal. Ett extrembyråkratiskt system utformat för att gynna kontinentaleuropeiska storjordbruk, inte minst franska, hotar den svenska småskaliga jordbruksnäringen.

Efter nästan två månaders förhandlingar verkar det som om Holland snart kommer att få nytt styre. Valets vinnare, högerliberala VVD, vill bilda minoritetsregering med valets förlorare, kristdemokratiska CDA.
Sedan partierna lovat tuffare tag rörande “invandring, integration, asyl, säkerhet och förbättrad äldreomsorg” har den extremt islamfientlige högerpopulisten Geert Wilders lovat att stödja koalitionen i parlamentet.

VVD var tydligen villigt att gå ännu längre och släppa in Wilders parti, PVV, i regeringen. Men kristdemokraterna höll emot och i ett gemensamt uttalande förklarar de tre partiernas företrädare att de inte har samma åsikt om islam. “Skiljelinjen gäller om islam ska karaktäriseras som religion eller ideologi” heter det.

Att Vilders är förnöjd är inte svårt att förstå. PVV får samma komfortabla roll i Holland som främlingsfientliga Dansk Folkeparti i Danmark. Partierna slipper regeringsansvar, men kan påverka regeringspolitiken.

Frågan är vad som händer om Dansk Folkepartis och PVV:s motsvarighet i Sverige får mer än fyra procent av rösterna i valet i september. Kommer högeralliansen i likhet med sina broderpartier i Danmark och Holland att försöka bilda regering med stöd av islam- och främlingsfientliga Sverigedemokraterna?

Grekiska myndigheter låser in asylsökande och migranter som tar sig in i landet, bland dem många ensamkommande barn, slår Amnesty International fast i en rapport.
Rapporten beskriver hur asylsökande i Grekland blir behandlade som brottslingar. De hålls inlåsta på gränsstationer och förvar utan eller med begränsad kontakt med advokat, tolk, socialarbetare och sjukvårdspersonal.
“Det är tydligt att tillgången till en rättssäker asylprocess inte finns och att man gör tydliga övertramp mot respekten för mänskliga rättigheter”, säger Madelaine Siedlitz, jurist vid Amnesty.
Trots detta fortsätter Sverige att skicka asylsökande till Grekland. Hundratals skickas dit varje år, med stöd av EU:s så kallade Dublinkonvention som innebär att en asylsökande ska prövas i det första EU-land sökanden kommer till.
Medlemskapet i EU innebär att Greklands inhumana och asylfientliga politik också är Sveriges.

Med Lissabonfördraget, EU:s nya grundlag, som trädde i kraft 1 december förra året, har asylpolitik och andra så kallade rättsliga och inrikes frågor, blivit överstatliga. Det innebär att våra möjligheter att bedriva en human och generös flyktingpolitik reduceras och att vårt inflytande inom EU förminskas.

En ny LO-rapport visar hur utländsk arbetskraft drabbas av lägre löner och sämre villkor vid upphandling av stora infrastrukturprojekt. I rapporten granskar LO tre stora projekt där Trafikverket, tidigare Banverket och Vägverket, står som beställare. De tre infrastrukturprojekten är Norra länken och Citybanan i Stockholm samt Citytunneln i Malmö.
Vägverket och Banverket har aktivt pressat priserna vid upphandlingsprocessen. Det har lett till att huvudentreprenörer som anlitar underentreprenörer med stor andel utländsk arbetskraft fått en stor del av upphandlingen. Enligt LO:s rapport är 45 % av arbetskraften på de granskade projekten skattskyldig i annat land än i Sverige.
Löneskillnaderna mellan svenska och utländska arbetstagare är stor. Det finns uppgifter som visar att de utländska arbetstagarna i vissa fall endast har 55 procent av den bruttolön en motsvarande svensk arbetstagare har. Det framkommer också uppgifter om hur företag byter namn och organisationsummer en gång per år och skriver anställningskontrakt på 6 månader med sina anställda för att undvika svensk inkomstskatt.
LO kräver, precis som Vänsterpartiet, att Lagen om offentlig upphandling, som bygger på EU:s olika upphandlingsdirektiv, skrivs om så att krav om villkor motsvarande kollektivavtal kan ställas vid upphandling och att Lex Laval, den lag som regeringen infört till följd av EU-domstolens tolkning av EU:s utstationeringsdirektiv, rivs upp.
Vilka lagar och avtal som gäller på svensk arbetsmarknad ska avgöras i Sverige och inte av EU-byråkrater i Bryssel eller enväldiga EU-jurister i Luwemburg.

Den 1 januari 1993 avskaffade Sverige som första land brevmonopolet. Ett år senare ombildades Posten till aktiebolag. Denna omreglering gav samma effekt som inom alla andra bracscher; villkoren för de som gör jobbet försämrades och servicen för kunderna blev dyrare.

Den sittande högerregeringen röstade den 22 juni igenom en ny postlag i riksdagen. Det enda syftet med denna lag är att underlätta för privata kapitalintressen att tjäna pengar inom brev- och paketmarknaderna. De ska få tillgång till ännu mer insyn i Postens verksamhet. De kommer – när de inte lyckas bygga upp en egen konkurrerande verksamhet – få möjlighet att köpa in sig i Posten. Priset för detta blir – vilket den nya lagen förbereder – en sämre service för allmänheten.

Den 19 september är det riksdagsval. Det innebär en andra chans att påverka postpolitiken genom att rösta bort den marknadsliberala och fackföreningsfientliga regering som drivit igenom den nya lagen. Det rödgröna alternativet har lovat att riva upp riksdagsbeslutet och inte sälja ut Posten.

SWIFT-avtalet som ger USA tillgång till banktransaktioner inom EU är som en zoombi. Trots att parlamentet gång efter gång röstat ned förslaget om massöverföring av bankdata till USA så är ärendet nu på gång igen. Precis som en zoombi som dödas och återuppstår igen och igen och igen. Omröstning om avtalet i plena sker imorgon. Avtalet innebär att EU är skyldig att överföra data till USA – massöverföring – som innebär en massiv registrering och spridning av oskyldiga människors privatliv. Avtalet är en kränkning mot våra fri- och medborgerliga rättigheter och personlig integritet. Medlemsländernas medborgare har gjort vad de kan för att förmå parlamentarikerna att återigen rösta ned avtalet – men just nu verkar det som att både de konservativa, liberalerna och socialdemokraterna struntar i folkviljan och accepterar ytterligare övervakning av medborgarna – så risken är stor att zoombin (SWIFT) har lyckats att till slut stå som segrare.

När länderna godkände Lissabonfördraget var det få, om ens någon, som visste hur den så kallade utrikestjänsten (EEAS) skulle fungera i detalj. Dels tolkades skrivningarna i fördraget olika och dels fördes ingen debatt om frågan i medlemsländerna.

Nu har en kompromiss slutits mellan det spanska ordförandeskapet, förhandlare från EU-parlamentet och Catherine Ashton (utrikesministern) och hennes medarbetare.

Beslut tas i parlamentet anmärkningsvärt nog före det att medlemsländerna samlat fått säga sitt. Ländernas utrikesministrar träffas först den 26 juli.

Skälet till dessa snabba ryck är att man vill låsa upp medlemsländerna till den gjorda kompromissen. Brottsrubriken skulle kunna sättas ”försök till superstatskupp”.

Ett land som inte har makten över sina egna beslut som rör förhållandena till sin omvärld är egentligen inget fullvärdigt land. Möjligen ett protektorat, en koloni eller en delstat. Men ingen sjävständig stat.

Kompromissen är mer tydligt överstatlig och militaristisk i sina slutsatser än det ursprungliga förslaget. Försvarskomponenten markeras tydligare.

Många länders parlament och regeringar tycks ha levt i en föreställningsvärld att det skulle röra sig om ett strikt mellanstatligt samarbete.

Det är korrekt i ett avseende, besluten ska i formell mening fattas enhälligt av utrikesministrarna. Men reellt kommer det hela att styras överstatligt genom att EU-kommissionen får monopol (gemenskapsmetoden) på att utarbeta alla förslag till EUs programverksamhet som rör externa relationer. Och dessutom ansvara för driftsbudgeten för verksamheten.

Parlamentet har ingen medbeslutanderätt med rådet när det gäller själva ramverket.

Men däremot rätt att kontrollera budgeten och besluta om ansvarfrihet.

Om EU vill satsa på nya militära trupper någonstans i världen så måste utrikestjänsten delge parlamentet information om kostnaderna för projektet. Det torde inte stöta på patrull. Parlamentet är knappast återhållsamt när det gäller att öka budgetutgifterna.

Den administrativa delen av EEAS ska finansieras med en egen budgetpost med samma förfarande som i övrigt gäller för ansvarsutkrävande för EU-institutionerna, bortsett från ECB.

En översyn av EEAS görs under 2013.

Det kommer att anställas 7- 8000 diplomater och tjänstemän.

Många av dessa ska verka i de 136 delegationer (ambassader) som inrättas över hela världen och talar för alla EUs länder.

Kompromissen slår fast att de tre första åren ska 60 procent av diplomattjänsterna och andra fasta tjänster bestå av folk från kommissionen och rådets fasta sekretariat i Bryssel.

40 procent kan hämtas från medlemsländerna, men då som tillfälligt anställda (temporary agents) tills i mitten av 2013, då översynen ska vara klar.

Kompromissen avvisar att det ska införas kvotering vid rekryteringen för medlemsländernas räkning. Istället nämns den mer vaga formuleringen om ”hänsyn till geografisk och könsmässig balans.” Däremot införs det de facto en kvotering på 60 procent till förmån för EU-byråkraterna.

Idag presenterades utredningen om den svenska sexköpslagen. Regeringens utredare drar slutsatsen att förbudet mot köp av sexuell tjänst är ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Jag är glad över bekräftelsen på det jag har hört från polis och andra som arbetar med detta: Den svenska sexköpslagen är en stor framgång.

Jag kommer att fortsätta arbeta för att sprida sexköpsförbudet till andra länder i EU och i hela världen, detta ger mig kraft och argument, säger Svensson.

Det är dessutom glädjande att regeringens utredare föreslår ett nationellt centrum mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det är en fråga som Vänsterpartiet driver sedan flera år tillbaka och det känns mycket bra att vi kunnat påverka utredningen i rätt riktning.

Utredningen finns här: http://www.regeringen.se/sb/d/13352/a/149206