Eva-Britt Svensson (v)

Inlägg taggade med ‘Demokrati’

Parlamentet röstade idag igenom en resolution som riktar hård kritik mot det sätt som ACTA-förhandlingarna har ägt rum. ACTA som står för “Anti Counterfeiting Trade Agreement” är en internationell överenskommelse som berör patent- och upphovsrättsfrågor.

Förhandlingarna har dock hållits hemliga för såväl EU-parlamentet som EU:s medborgare.  Upphovsrättslobbyn i USA med storbolagen i spetsen har dock fått både tillgång till och inflytande över processen.

Det är helt oacceptabelt att medborgare och parlamentsledamöter inte har möjligheten att följa de förhandlingar som ska leda till ny lagstiftning. Denna, en av öppenhetens och demokratins mest grundläggande principer, gäller alltså inte när storbolagens intressen är hotade.

Jag höll ett kort tal om detta under dagens debatt i EU-parlamentet.

(För att hitta talet klicka på “Handelsavtal om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) ” under Ämnen till höger, klicka sedan på Eva-Britt Svensson under Övriga talare)

Inom Internationella Relationer betraktas liberalismen som en idealistisk teori. Tobias Schelin visar med tydlighet i sin insändare i Sundsvalls Tidning hur företrädare av denna teoribildning balanserar farligt nära naivitetens rand.

Schelin lyckas med konststycket att få EU och Euron att låta som ett demokratiprojekt. Om det är något EU inte är så är det just detta. Smått obegripligt blir det när han i nästa andetag förespråkar en ny folkomröstning om EMU. Var finns det demokratiska i att majoritetens beslut inte respekteras?

Schelin skriver också om min “socialistiska definition” av federation. Problemet är att hur än han försöker definiera federation som demokratiskt eller nära medborgarna kommer han alltid att hamna fel i fallet med EU. Om Sveriges landskap skulle bilda federationen Sverige skulle medborgarna med Schelins definition komma närmare makten. Men att Sverige som land går med i federationen EU kan aldrig innebära att makten kommer närmare medborgarna.

Faktum är att EU inte är en demokratisk institution. Detta har heller aldrig varit tanken med EU. Själva poängen är den gemensamma marknaden. Även om Sveriges riksdag och domstolar förespråkar, låt säga, förbud mot barnreklam räcker det med att EU-domstolen slår fast att detta strider emot den fria konkurrensen på den gemensamma marknaden för att Sverige ska bli tvungen att upphäva sitt förbud. Detta oavsett hur mycket svenska folket än tycker att förbud mot barnreklam är bra. Det är den fria konkurrensens evangelium som predikas i EU och detta står ofta i rak motsättning till demokratins principer.

Det intressanta med debatten om EU och Euron är de tvära kasten i förespråkarnas argumentation. När de ekonomiska argumenten brister plockas de politiska fram och vise versa. “Okej Euron kanske inte leder till ekonomisk framgång men det är i alla fall ett fantastiskt fredsprojekt” eller varför inte “det spelar ingen roll att EU har stora demokratiska brister, den gemensamma marknaden innebär ju så stora ekonomiska fördelar”.

Den bistra verkligheten visar dock att EU-projektet varken går att rättfärdiga utifrån ekonomiska eller politiska argument. För exempel på detta är det bara att se på den aktuella ekonomiska situationen i Grekland eller att titta på svenskarnas röstdeltagande i senaste EU-valet.

Som så många gånger förut verkar det krävas tragedier för att vissa politiska debatter ska få utrymme. I fallet med klimatfrågan såg vi hur den diskussionen verkligen kom igång efter ett fler tal klimatkatastrofer så som Orkanen Katrina. Vi ser likaså nu hur de två dödade svenska officerarna gör att det nu skapas en debatt om den svenska närvaron i Afghanistan.

Det olyckliga med att debatten förs vid dessa tragiska tillfällen är att den lätt kan manipuleras och den riskerar att bli osaklig. Det är därför viktigt att i dagens situation stå emot de nationalistiska och militäriska strömningar som i detta läge ropar efter fler svenskar soldater i Afghanistan.

En ökad militärnärvaro, som den Obama föreslår, kommer endast leda till att konflikten eskalerar. Även om de svenskar som befinner sig i Afghanistan ska spela en annan roll än USA:s trupper är det svårt för såväl afghaner som för utomstående att se någon väsentlig skillnad. Faktum är att en överväldigande majoritet av de deltagande länderna i ISAF är NATO-länder och att hela ISAF står under USA-lett NATO-befäl.   

Oavsett om invasionen var rättfärdigad från början eller inte så minskar legitimiteten för USA:s närvaro för varje dag som går. De som blir lidande av en utdragen konflikt är alltid civilbefolkningen.

Det viktiga i detta läge är att USA tar sitt ansvar i att stödja det Afghanska byggandet av ett demokratisk Afghanistan genom en mindre aggressiv politik, minskat antal soldater och ökade humanitärt och ekonomiskt stöd. Sverige bör ta hem sina soldater och istället satsa på demokratifrämjande hjälparbete som fokuserar på att förebygga konfliktorsakerna istället för att vara en del av dem.  

Se också gärna denna bra intervju med Lars Ohly på SVT.

Cecilia Wikström (fp) vill att riksdagen efter valet ska utfråga de svenska ministrarna efter samma modell som används då EU-parlamentet frågar ut kommissionens kandidater (DN-Debatt den 3/2).  

Nu går det inte att jämföra EU-kommissionen med en nationell regering, som via ett högt valdeltagande fått väljarnas och riksdagens förtroende. Och som kan ställas till ansvar och röstas bort i kommande val av väljarna. 

 Kommissionen, byråkratin, har en påtaglig makt i EU. Det är endast kommissionen som kan utarbeta förslag till lagar. De har också rätt att anmäla medlemsstaterna för fördragsöverträdelser, vilket tvingar medlemsländerna att ändra på sina beslut. Kommissionen styrs till stor del av lobbyistgrupper. Och de behöver inte redovisa vilka som står bakom deras förslag.  

Kommissionen har också rätt att fylla ut olika lagar som rådet och parlamentet fattat beslut om. Vilket brukar förändra lagarnas innebörd.  Trots att kommissionens möten är hemliga så har det sipprat ut att det bara i yttersta undantagsfall sker några omröstningar om lagar i kollegiet. Generaldirektoraten (motsvarande svenska departement) sänder ut sina förslag på mail. Om det saknas invändningar från andra direktorat så anses förslagen som antagna.  

 Utfrågningarna av kandidaterna är till stor del ett spel för gallerierna. Under de utfrågningar som jag kunde följa så var svaren från kandidaterna anpassade till vad parlamentarikerna önskade höra. Bortsett från den bulgariska kandidaten som inte höll måttet rent kunskapsmässigt i biståndsfrågorna.  

Den rumänska kandidat som ska ha hand om jordbruket utlovade att varenda region i hela EU ska få bibehålla och även öka sina jordbruksbidrag. Och den kandidat som kommer att ansvara för regional- och strukturfonderna var lika tillmötesgående för det utskott som handhar dessa frågor.  

Samtidigt så har kommissionen självt föreslagit en radikal förändring av dessa två stödformer.  Det blir mer och mer orimligt att 80 procent av budgeten går till just dessa verksamheter.  

Så vem kan man lita på?