Eva-Britt Svensson (v)

Inlägg taggade med ‘avreglering’

I en DN-artikel den 3 januari 1999 framförde den dåvarande EU-kommissionären Anita Gradin (s) några tunga ekonomiska argument mot EMU. Hon konstaterade att EU inte är något lämpligt område för en gemensam valuta. De regionala skillnaderna är stora, ländernas industristruktur skiljer sig åt och ekonomiska kriser kommer att påverka länderna olika. Sedan skrev hon att nationella ekonomiska kriser inte kan bemötas med penningpolitiska medel (ränte- och växelkurspolitiken). Hon konstaterade att inte heller finanspolitiken kommer att var till någon större hjälp mot ökad arbetslöshet eftersom stabilitetspakten i stor utsträckning förhindrar länderna från att stimulera ekonomin. Återstår då att satsa på så kallade strukturella reformer och en väl fungerande arbetsmarknad, vilket ”borde gynna tillväxten och sysselsättningen på lite längre sikt”.

Med strukturella reformer och en väl fungerande arbetsmarknad menas framför allt en hög grad av löneflexibilitet och arbetskraftsrörlighet. Lönebildningen måste decentraliseras och mjukas upp. Arbetsmarknaden måste avregleras. Det gäller speciellt reglerna för konflikt- och arbetsrätt på arbetsmarknaden. Socialförsäkringarna måste bli mer individuella. Skatterna måste sänkas och privatiseringarna ökas.

En avreglering av arbetslivet är ett slags dolt konvergenskrav, förklarade SAF:s vice ordförande Sune Ehring i en intervju 1996: ”Vi kan inte ha stelare regler än andra.” Det är också detta budskap som marknadsförs av de styrande inom EU, framför allt EU-kommissionen i Bryssel och ECB-direktionen i Frankfurt.

Kom ihåg detta i dag när ledarredaktionerna på de borgerliga morgontidningarna ihärdigt propagerar för en ny folkomröstning om att ersätta kronan med euron. Bakom floskler om att vi ska vara solidariska med de länder som nu drabbas av eurons baksida i form av massarbetslöshet och sociala nedskärningar finns det en dold politisk agenda.

Kaos har den senaste tiden blivit ett normaltillstånd för landets tågresenärer. Länge var ”inställda tåg” den största rubriken på SJ:s hemsida.

Att anklaga politikerna för vädret är kanske att gå väl långt, men deras beslut i riksdagen om att avreglera järnvägsmarknaden har starkt bidragit till det kaos som vintervädret har medfört.

Den avreglering, bolagisering och privatisering av det statliga ansvaret inom transport- och kommunikationsområdet som påbörjades på 80-talet har i dag löpt linan ut. I dag kan vi se effekterna av denna marknadisering. Numera är de ekonomiska aspekterna av varje enskild verksamhet avgörande för så kallade affärsmässiga beslut som affärsdrivande verk och privata entreprenörer fattar.

Att skälla på SJ, Banverket eller någon annan av de aktörer som rör sig på denna så kallade marknad är därför meningslöst. De handlar alla i enlighet med den ekonomiska modell som de tilldelats. Ansvaret är de politiker, såväl socialdemokratiska som borgerliga, som har genomdrivit och vidareutvecklat denna avreglering, bolagisering och privatisering av järnvägstrafiken.

Marknadiseringen av järnvägstrafiken är oaktat snön och kylan ett fiasko. Ständiga upphandlingar med pressade priser leder till ett stressat och bristande underhåll. En entreprenör med lägsta bud kan helt enkelt inte räkna in kostnaderna för en eventuell kall vinter.

Men detta marknadsliberala dårskap kommer att fortsätta. Den senaste järnvägsutredningen som kom 2008 hade direktiven att skapa ökad konkurrens. Och som så ofta är det Bryssel som spökar i bakgrunden. EU vill öka konkurrensen inom järnvägssektorn och göra det enklare för järnvägsbolag att verka i andra EU-länder. Godstrafiken har öppnats för konkurrens. Persontrafiken ska vara fullt konkurrensutsatt senast 2010.

Den borgerliga regeringens totala avreglering och utförsäljning av järnvägstrafiken måste stoppas. Sverige behöver ett sammanhållet järnvägsnät med SJ och Banverket som huvudmän och samhällets behov av väl fungerande kommunikationer som huvudmål.