Eva-Britt Svensson (v)

En ny LO-rapport visar hur utländsk arbetskraft drabbas av lägre löner och sämre villkor vid upphandling av stora infrastrukturprojekt. I rapporten granskar LO tre stora projekt där Trafikverket, tidigare Banverket och Vägverket, står som beställare. De tre infrastrukturprojekten är Norra länken och Citybanan i Stockholm samt Citytunneln i Malmö.
Vägverket och Banverket har aktivt pressat priserna vid upphandlingsprocessen. Det har lett till att huvudentreprenörer som anlitar underentreprenörer med stor andel utländsk arbetskraft fått en stor del av upphandlingen. Enligt LO:s rapport är 45 % av arbetskraften på de granskade projekten skattskyldig i annat land än i Sverige.
Löneskillnaderna mellan svenska och utländska arbetstagare är stor. Det finns uppgifter som visar att de utländska arbetstagarna i vissa fall endast har 55 procent av den bruttolön en motsvarande svensk arbetstagare har. Det framkommer också uppgifter om hur företag byter namn och organisationsummer en gång per år och skriver anställningskontrakt på 6 månader med sina anställda för att undvika svensk inkomstskatt.
LO kräver, precis som Vänsterpartiet, att Lagen om offentlig upphandling, som bygger på EU:s olika upphandlingsdirektiv, skrivs om så att krav om villkor motsvarande kollektivavtal kan ställas vid upphandling och att Lex Laval, den lag som regeringen infört till följd av EU-domstolens tolkning av EU:s utstationeringsdirektiv, rivs upp.
Vilka lagar och avtal som gäller på svensk arbetsmarknad ska avgöras i Sverige och inte av EU-byråkrater i Bryssel eller enväldiga EU-jurister i Luwemburg.

Den 1 januari 1993 avskaffade Sverige som första land brevmonopolet. Ett år senare ombildades Posten till aktiebolag. Denna omreglering gav samma effekt som inom alla andra bracscher; villkoren för de som gör jobbet försämrades och servicen för kunderna blev dyrare.

Den sittande högerregeringen röstade den 22 juni igenom en ny postlag i riksdagen. Det enda syftet med denna lag är att underlätta för privata kapitalintressen att tjäna pengar inom brev- och paketmarknaderna. De ska få tillgång till ännu mer insyn i Postens verksamhet. De kommer – när de inte lyckas bygga upp en egen konkurrerande verksamhet – få möjlighet att köpa in sig i Posten. Priset för detta blir – vilket den nya lagen förbereder – en sämre service för allmänheten.

Den 19 september är det riksdagsval. Det innebär en andra chans att påverka postpolitiken genom att rösta bort den marknadsliberala och fackföreningsfientliga regering som drivit igenom den nya lagen. Det rödgröna alternativet har lovat att riva upp riksdagsbeslutet och inte sälja ut Posten.

SWIFT-avtalet som ger USA tillgång till banktransaktioner inom EU är som en zoombi. Trots att parlamentet gång efter gång röstat ned förslaget om massöverföring av bankdata till USA så är ärendet nu på gång igen. Precis som en zoombi som dödas och återuppstår igen och igen och igen. Omröstning om avtalet i plena sker imorgon. Avtalet innebär att EU är skyldig att överföra data till USA – massöverföring – som innebär en massiv registrering och spridning av oskyldiga människors privatliv. Avtalet är en kränkning mot våra fri- och medborgerliga rättigheter och personlig integritet. Medlemsländernas medborgare har gjort vad de kan för att förmå parlamentarikerna att återigen rösta ned avtalet – men just nu verkar det som att både de konservativa, liberalerna och socialdemokraterna struntar i folkviljan och accepterar ytterligare övervakning av medborgarna – så risken är stor att zoombin (SWIFT) har lyckats att till slut stå som segrare.

När länderna godkände Lissabonfördraget var det få, om ens någon, som visste hur den så kallade utrikestjänsten (EEAS) skulle fungera i detalj. Dels tolkades skrivningarna i fördraget olika och dels fördes ingen debatt om frågan i medlemsländerna.

Nu har en kompromiss slutits mellan det spanska ordförandeskapet, förhandlare från EU-parlamentet och Catherine Ashton (utrikesministern) och hennes medarbetare.

Beslut tas i parlamentet anmärkningsvärt nog före det att medlemsländerna samlat fått säga sitt. Ländernas utrikesministrar träffas först den 26 juli.

Skälet till dessa snabba ryck är att man vill låsa upp medlemsländerna till den gjorda kompromissen. Brottsrubriken skulle kunna sättas ”försök till superstatskupp”.

Ett land som inte har makten över sina egna beslut som rör förhållandena till sin omvärld är egentligen inget fullvärdigt land. Möjligen ett protektorat, en koloni eller en delstat. Men ingen sjävständig stat.

Kompromissen är mer tydligt överstatlig och militaristisk i sina slutsatser än det ursprungliga förslaget. Försvarskomponenten markeras tydligare.

Många länders parlament och regeringar tycks ha levt i en föreställningsvärld att det skulle röra sig om ett strikt mellanstatligt samarbete.

Det är korrekt i ett avseende, besluten ska i formell mening fattas enhälligt av utrikesministrarna. Men reellt kommer det hela att styras överstatligt genom att EU-kommissionen får monopol (gemenskapsmetoden) på att utarbeta alla förslag till EUs programverksamhet som rör externa relationer. Och dessutom ansvara för driftsbudgeten för verksamheten.

Parlamentet har ingen medbeslutanderätt med rådet när det gäller själva ramverket.

Men däremot rätt att kontrollera budgeten och besluta om ansvarfrihet.

Om EU vill satsa på nya militära trupper någonstans i världen så måste utrikestjänsten delge parlamentet information om kostnaderna för projektet. Det torde inte stöta på patrull. Parlamentet är knappast återhållsamt när det gäller att öka budgetutgifterna.

Den administrativa delen av EEAS ska finansieras med en egen budgetpost med samma förfarande som i övrigt gäller för ansvarsutkrävande för EU-institutionerna, bortsett från ECB.

En översyn av EEAS görs under 2013.

Det kommer att anställas 7- 8000 diplomater och tjänstemän.

Många av dessa ska verka i de 136 delegationer (ambassader) som inrättas över hela världen och talar för alla EUs länder.

Kompromissen slår fast att de tre första åren ska 60 procent av diplomattjänsterna och andra fasta tjänster bestå av folk från kommissionen och rådets fasta sekretariat i Bryssel.

40 procent kan hämtas från medlemsländerna, men då som tillfälligt anställda (temporary agents) tills i mitten av 2013, då översynen ska vara klar.

Kompromissen avvisar att det ska införas kvotering vid rekryteringen för medlemsländernas räkning. Istället nämns den mer vaga formuleringen om ”hänsyn till geografisk och könsmässig balans.” Däremot införs det de facto en kvotering på 60 procent till förmån för EU-byråkraterna.

Idag presenterades utredningen om den svenska sexköpslagen. Regeringens utredare drar slutsatsen att förbudet mot köp av sexuell tjänst är ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Jag är glad över bekräftelsen på det jag har hört från polis och andra som arbetar med detta: Den svenska sexköpslagen är en stor framgång.

Jag kommer att fortsätta arbeta för att sprida sexköpsförbudet till andra länder i EU och i hela världen, detta ger mig kraft och argument, säger Svensson.

Det är dessutom glädjande att regeringens utredare föreslår ett nationellt centrum mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det är en fråga som Vänsterpartiet driver sedan flera år tillbaka och det känns mycket bra att vi kunnat påverka utredningen i rätt riktning.

Utredningen finns här: http://www.regeringen.se/sb/d/13352/a/149206

Det verkar som om högeralliansregeringen passar på innan valet att med EU som murbräcka slå sönder väl fungerande statlig verksamhet. Nyligen var det apoteksbolagets monopol, uppskattat och respekterat för god och kunnig service, som slogs sönder. Nu är det bilprovningens tur, verksamheten öppnas för privat konkurrens. Detta trots att dagens kunder är nöjda med hur bilbesiktningen fungerar.

Den 1 juli blev den årliga bilprovningen en marknad. Dagens Nyheter visar hur priserna kommer att gå upp och hur servicen kan bli sämre i glesbygden.

Så här skriver DN:s erfarne motorreporter Jacques Wallner:  Avregleringen av fordonsbesiktningsmarknaden i Sverige är obegriplig ur många perspektiv. Den drivs igenom av ideologiska skäl. Vi ska inte ha monopol. Sedan spelar det ingen roll om det blir sämre.

Det är bara att instämma. De borgerliga partiernas avregleringsiver har fått negativa effekter på många områden: orättvisorna i vårdvalssystemen är ett exempel. Men att överge det väl fungerande systemet med statlig bilprovning är otroligt dumt.

Var kommer de nya privata aktörerna att etablera sig? Det kommer inte att bli i glesbygderna. Allt tyder på att de kommer att öppna i storstäderna där volymerna och lönsamheten är störst. Dessutom verkar privatiseringen leda till att priserna kommer att höjas stegvis. Förlorare blir konsumenter som får betala mer för servicen, även glesbygden kan förlora serviceställen på sikt. Vinnare blir några privata aktörer som kan plocka russinen ur kakan. Det är den borgerliga EU-inspirerade privatiseringspolitiken i ett nötskal.

EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) tror att det är svårt att agera handlingskraftigt i EU om man är EU-kritiker. Hon lyckas dock inte förklara varför det skulle vara det. Inte så konstigt, för det förhåller sig i själva verket tvärtom!

Vid EU-toppmötet i Bryssel enades de 27 stats- och regeringscheferna om skärpta budgetregler i EU:s så kallade stabilitetspakt, dvs. den ekonomisk-politiska tvångströja som euroländerna sitter fast i.

Enligt stabilitetspakten får budgetunderskottet vara maximalt 3 procent och den offentliga skulden maximalt 60 procent av bruttonationalprodukten, BNP. Euroländer som inte efterlever de finanspolitiska kraven ska kunna drabbas av böter på 0,5 procent av ett lands bruttonationalprodukt. Trots att nästan alla medlemsländer har större underskott än vad EU tillåter har inget land bötfällts.

Nu enades EU-ledarna om att sanktioner i framtiden bör utdelas tidigare men vara mindre kännbara till att börja med.  EU-presidenten Herman van Rompuy leder en grupp med finansministrar som också ska föreslå skärpt kontroll av medlemsländernas ekonomier.

I medlemsland efter medlemsland i EU presenteras nu enorma nedskärningspaket för att leva upp till stabilitetspaktens krav. Efter Irland, Grekland, Spanien och Portugal följer bland annat Tyskland och Storbritannien med nedskärningar i 100-miljarderkronorsklassen.

Marknadstalibanerna i Bryssel kräver tajta svångremmar i de offentliga finanserna, neddragningar i de sociala välfärdsutgifterna, frysta eller sänkta löner i offentlig sektor, höjningar av pensionsåldrar samt mer flexibla arbetsmarknader.  Det är en svältkur som riskerar att leda till en krympande ekonomi och en förvärrad lågkonjunktur.

Inför G20-mötet i Toronto skickade USA:s president Barack Obama ett brev till de övriga stats- och regeringscheferna där han varnade för en alltför hård svångremspolitik i nuvarande känsliga läge. Den europeiska skuldkrisen utgör det senaste mörka orosmolnet i världsekonomin och adressaten här var EU:s representant i G20 och de ledande EU-länderna och G20-medlemmarna Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien.

“Vi måste vara flexibla när vi justerar och visa att vi lärt oss av tidigare misstag när stimulansåtgärder drogs tillbaka i förtid med lågkonjunktur och nya ekonomiska svårigheter som resultat”, skrev Obama med tillbakablickar till erfarenheterna från 1930-talsdepressionen.

Tänka sig att en amerikansk president är mer radikal (eller i vart fall mindre reaktionär) än de politiska (inklusive de socialdemokratiska) ledarna i Europa. Men Barack Obama sitter inte fast i den odemokratiska och nyliberala EMU-tvångströjan.

Jag skriver i Göteborgs-Posten idag, använd EU för kvinnorna. EU:s makt ökar vad vi än tycker, lika bra att fortsätta jobba för att makten används för bra saker.

I dag (16 juni) har EU-parlamentet slutit upp bakom att Estland ska vara med i EMU från årsskiftet.

Kommissionen och Europeiska Centralbanken har varit på plats i Tallin. De har granskat hur Estland uppnått kriterierna för statsskuld, inflation och budgetunderskott.

Och därefter har ministerrådet gett grönt ljus.

Sysselsättningen har ingen betydelse i sammanhanget.

För folk i allmänhet är dock arbetslöshet en personlig katastrof. För ett lands ekonomi är sysselsättningen central för att kunna finansiera välfärden. Stor arbetslöshet skapar stora hål i statskassan och drar isär samhället, socialt och ekonomiskt.

Från vänstergruppen avstod vi från att rösta i frågan.

Så gjorde vi även när det gällde Sloveniens, Slovakiens, Maltas och Cyperns anslutningar till europrojektet. Det är upp till länderna själva att avgöra om de vill sätta ned foten i dyngan.

Kanske blir det Lettland nästa gång. De har sin valuta knuten till euron. Där har man lagt ned vartannat sjukhus och varannan skola. Arbetslösheten ligger på mer än 22 procent enligt EUs statistikkontor, Eurostat. I Lettland är det olagligt att föra fram åsikter som kan anses hota den ekonomiska stabiliteten. En journalist har blivit dömd till fängelse för kritik mot euron. Deras medborgarskapslagar förvägrar en stor del av den ryskspråkiga befolkningen att kunna rösta och kandidera i val.

Men sådant spelar ingen roll för kvalifikationer att gå med i eurozonen.

För mig kommer det att bli svårt att ställa mig bakom ett land som så uppenbart kränker de demokratiska fri- och rättigheterna som Lettland faktiskt gör.