Svar på insändare i ST
Inom Internationella Relationer betraktas liberalismen som en idealistisk teori. Tobias Schelin visar med tydlighet i sin insändare i Sundsvalls Tidning hur företrädare av denna teoribildning balanserar farligt nära naivitetens rand.
Schelin lyckas med konststycket att få EU och Euron att låta som ett demokratiprojekt. Om det är något EU inte är så är det just detta. Smått obegripligt blir det när han i nästa andetag förespråkar en ny folkomröstning om EMU. Var finns det demokratiska i att majoritetens beslut inte respekteras?
Schelin skriver också om min “socialistiska definition” av federation. Problemet är att hur än han försöker definiera federation som demokratiskt eller nära medborgarna kommer han alltid att hamna fel i fallet med EU. Om Sveriges landskap skulle bilda federationen Sverige skulle medborgarna med Schelins definition komma närmare makten. Men att Sverige som land går med i federationen EU kan aldrig innebära att makten kommer närmare medborgarna.
Faktum är att EU inte är en demokratisk institution. Detta har heller aldrig varit tanken med EU. Själva poängen är den gemensamma marknaden. Även om Sveriges riksdag och domstolar förespråkar, låt säga, förbud mot barnreklam räcker det med att EU-domstolen slår fast att detta strider emot den fria konkurrensen på den gemensamma marknaden för att Sverige ska bli tvungen att upphäva sitt förbud. Detta oavsett hur mycket svenska folket än tycker att förbud mot barnreklam är bra. Det är den fria konkurrensens evangelium som predikas i EU och detta står ofta i rak motsättning till demokratins principer.
Det intressanta med debatten om EU och Euron är de tvära kasten i förespråkarnas argumentation. När de ekonomiska argumenten brister plockas de politiska fram och vise versa. “Okej Euron kanske inte leder till ekonomisk framgång men det är i alla fall ett fantastiskt fredsprojekt” eller varför inte “det spelar ingen roll att EU har stora demokratiska brister, den gemensamma marknaden innebär ju så stora ekonomiska fördelar”.
Den bistra verkligheten visar dock att EU-projektet varken går att rättfärdiga utifrån ekonomiska eller politiska argument. För exempel på detta är det bara att se på den aktuella ekonomiska situationen i Grekland eller att titta på svenskarnas röstdeltagande i senaste EU-valet.
Apropå något annat som ändå har en del med detta att göra – Nu har Christian Engström och PP i ett pressmeddelande gått ut med resolutionen som EP:s största partigrupper enats om till kommissionen om ACTA.
Jag hade en fråga där som du säkert kan svara på:
Hur blir det med hyperlänkning – har ni diskuterat det? För enligt läckan var det tydligen uppe till diskussion i ACTA-förhandlingarna eftersom en nyazeeländsk förhandlare yppat frågan – ‘How can hyperlinking be a violation of copyright’ el likn vilket ju betyder att det måste ha varit uppe till diskussion – och det låter ju fullständigt förfärligt. Har ni diskuterat hyperlänkning? Det måste ju vara tillåtet för annars upphör ju debatten och det får oöverstigliga konsekvenser för pressfriheten, yttrandefriheten, forskning, etc etc
Så – då tänker jag – skall ni inte skriva in något i resolutionen inför imorgon – alltså specifikt om hyperlänkning precis som ni gjort om ‘three strikes’ measures – det är ju liksom hyper-viktigt.
Svårt att få med allt som man själv vill eftersom resolutionen behövde stöd från alla politiska grupper – men när nu väl resolutionen är antagen kan man gå vidare och dels genom frågor bevaka att kommissionen lyssnar på parlamentets uppfattning i resolutionen och dels som enskilda politiska grupper ställa frågor och om nödvändigt göra skriftliga förklaringar för att få parlamentets majoritet på sin sida även i denna fråga.