Svar till Smålandsposten om föräldraförsäkringen
En ledare bör vara utmanande men också saklig. Martin Tunströms ledare (SMP 28/2-10) innehåller tyvärr inte några av dessa aspekter.
Tunström lyckas på något konstigt sätt framställa mig som positiv till EU-lagstiftning. Vänsterpartiet som är Sveriges enda EU-kritiska parti i EU-parlamentet är emot flertalet av de områden EU beslutar på. Att det finns vissa områden där EU-lagstiftning, som tex miljöfrågor, kan ha fördelaktiga effekter betyder inte att detta gäller för alla områden. Vi vet att EU på ett brutalt sätt har tvingat Sverige att ge upp allt från förbud av reklam riktat till barn och alkoholrestriktioner till fackliga rättigheter och nu även familjepolitiska framgångar. Allt är inte svart eller vitt. Det är inte att hyckla att tycka att EU: s miljöarbete ibland är konstruktivt samtidigt som dess överordnande av den interna marknaden är destruktivt.
I samma andetag argumenterar Tunström för hur dåligt det är att mamman tvingas stanna hemma medan mannen istället har rätt att välja. Tunström slutar med att beklaga sig över att makthavarna stämplar jobbande kvinnan som omoderna. Sammantaget ger detta en bild av mig där jag som makthavare skulle vara för denna inskränkning av kvinnors möjligheter. Mer felaktigt kan de knappast bli.
Tunström lyckas tyvärr inte se komplexiteten i frågan om föräldraledighet. För samtidigt som denna lagstiftning innebär en förbättrad situation för stora delar av EU:s kvinnor så cementerar den förställningen att barnet är kvinnans ansvar. Dessutom gör direktivet att länder som Sverige, vilka är i framkant, hålls tillbaka. Av denna anledning lade jag ändringsförslag mot just dessa negativa effekter. Tyvärr röstades de ner av den europeiska högern.
Det är viktigt att förstå att den primära anledningen att såväl högern som Tunström är emot direktivet om föräldraledighet inte har att göra med deras syn på EU. När Sverige gick med i EU fanns redan ett direktiv om föräldraledighet. Det som nu röstas om är endast en uppdatering. Således accepterade Ja-sidan i folkomröstningen redan då indirekt denna lagstiftning.
Vidare förespråkar såväl den svenska högern som den i EU en utvidgning av EU: s makt och de områden som är under dess inflytande. Grunderna till högerns motstånd mot föräldraledighetsdirektivet måste därför sökas någon annanstans.
Det enkla svaret är att högern genom alla tider har varit emot olika gemensamma trygghetsförsäkringar. Så också föräldraförsäkringen.
Familjen (ironiskt nog är det i alla andra fall individen de pratar om) ska själva köpa försäkringen och de som inte har råd med detta får helt enkelt ingen försäkring. Kvinnan ska stanna hemma med barnet eftersom detta är det naturliga rätta. Att detta bygger på falska premisser och leder till ojämställdhet mellan rika och fattiga familjer såväl som mellan kvinnor och män är inget som bekymrar EU:s kristna högergrupp där såväl Moderaterna som Kristdemokraterna ingår.
Vänsterpartiet vill istället ge mindre inflytande till EU och samtidigt ha en stark och progressiv, jämställd föräldraförsäkring i Sverige.
