Politisk hästhandel på EU-nivå
Franska, tyska och brittiska tidningars kommentarer efter helgens toppmöte handlar framförallt om den fråga som Fredrik Reinfeldt hittills har vägrat att diskutera. Kommer EU:s nye president att heta Tony Blair, Jean-Claude Juncker eller Jan Peter Balkenende – eller något annat?
Artikel 15.5 i Lissabonfördraget stadgar att ”Europeiska rådet ska välja sin ordförande med kvalificerad majoritet för en mandatperiod av två och ett halvt år som kan förnyas en gång”. Det är denna funktion som har kallats EU:s president. På svenska används dock ordvalet ”ordförande” i Lissabonfördraget. De engelska och franska orden president kan betyda såväl ordförande som president.
Presidenten ska väljas med kvalificerad majoritet av EU:s 27 stats- och regeringschefer, vilket innebär att de befolkningsmässigt stora länderna har ett mycket stort inflytande över valet. Därmed förstärks de stora ländernas makt i EU. Det stärker också det överstatliga inslaget i Europeiska rådet, som ursprungligen var tänkt som ett mellanstatligt samarbete, genom att den permanenta presidenten ersätter det roterande ordförandeskapet.
Vilken roll den nya EU-presidenten får – samordnare som håller ordning på pärmarna eller Europas mäktigaste man – avgörs mycket av vem som får jobbet.
Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair, socialdemokrat av högermodell, har åkt ut och in på listan men är favorit hos vadhållningsbyråerna. Men nu sägs det att Tysklands Merkel inte vill ha Blair – och Frankrikes Sarkozy har drabbats av tvivel. Socialistgruppen i EU står inte heller bakom Blair utan vill att Storbritanniens David Miliband ska bli EU:s nye utrikesminister. Tyvärr finns inga kvinnor med i diskussionerna, trots att det finns många kompetenta.
Men ingen vet vilka som är officiella kandidater till dessa nya, viktiga uppdrag eller riktigt vad deras framtida roller går ut på. EU:s hemliga utnämningsprocedur bygger på skvaller och rykten och brukar sluta med högpolitisk hästhandel i EU:s slutna korridorer.
